Deppretion och hopplöshet..
Finns nog inte någon som inte fallit dit..
Men dock hälften så många som orkar ta sig upp på egna ben igen.
Vad gör man när man är för rädd för att leva, för rädd ta sitt liv?
För feg för våga göra fel.. räddslan att aldrig duga till.
Hopplösheten som växer mer av alla dina värdelösa försök som lett till ännu ett misslyckade på ditt samvete.
Drömmer du ofta om friheten?
Bara få släppa allt? låta sig inte känna ett piss.
Jag vet inte vad jag ska våga känna. Vilken känsla som är dominerande nästa timme,
nästa dag nästa vecka.
Jag kände mig glad.
Det måste vart fel.
Jag kan inte känna mig glad de har inte hänt på ett bra tag.
Dock kan jag inte komma ihåg när jag kände "äkta" lycka utan någe tillsatts i kroppen.
Jag måste skapa mig ett chaos.
Lyckan kom förfort att den blev skrämmande och skapa obehag.
Hmm Jag försöker att inte tänka så mycket på hur jag känner.
De spelar ju igentligen ingen roll så länge fötterna rör sig.
Har Man känt frihet, vill man aldrig släppa den.
Inte så länge man mår bra av den.
Jag skaffa mig lyckan och friheten genom pengar.
Genom självtortyr.
Jag offra allt i min närhet och till och med livet.
Men de var värt det.
Anfetamin, Morfin och extacy.
Det var ett billigt pris för må bra.
200 kr dit å 200 kr hit i värsta fall 800kr för en cabe.
jag fick må bra ett par timmar.
Det var bättre än någe jordligt man kan komma. som ständigt leva i en orgasm!
Droger va räddningen.
Det blev min vän min lycka min värd min verklighet.
All skit som skulle skapa tårar rann av, de tog inte jag grät inte jag mådde inte dåligt av yttre påverkan av ert skit.
Jag var glad!
Nära å kära hade inget värde längre.
Alla formades om till olika obejekt.
I slutet Fanns de ingen ärlighet kvar.
Bara tankar om hur hur jag skulle få tag på nytt.
Det var skit samma i vilka som skulle skadas. vilka som skulle luras.. det var mitt månde som styrde mitt beronde.
Missbrukspersonligheten hade tagit över de va inte längre jag som handla med de yttre jag fanns någonstans där inne.
Det var missbruket som talade.
Trotts alla överdoser hur skit man har mått glömmer man de veckan efter.
Då är man ute på spåret igen..
De är stigen till Deppretioner, Galenskap, självömkan och döden.
De va sjukdomen som hade fångat mig.
Ilskan och Frustrantionen när kanylen inte tog tag i venen.
Jag ville inte sluta..
Jag hade inte hoppet om någe annat.
Det som skulle leda till dit jag står i dag.
det jag inte ens visste fanns då.
Man offrar mycket
Det börjar med pengar
När man vet att nästa cabe kostar en Pojkvännen tar man den ändå
Nästa kostar dig barnen de är okej jag tar den ändå
Nästa kostade dig ditt hem vänner å släckt, ah fan det är värt de
Nästa cabe kostar dig sjukdommar Självklart ska du ta den oxå
För må skit när drogen inte verker länge när allt slutat ge effekt..
Gemenskap å släckt spellar ingen roll dom är bara objekt.
Missbrukare ska inte ha själförtronde. men självkänsla behöver alla.. vissa övervinner sin sjukdom och uppnår ett andligt uppvakande.
Dom hittat tillbaka till livet igen.
Jag är glad att jag inte fått några sjukdomar. jag är glad att jag har min hund och min lägenhet. Och även dom jag inte kan kontrollera Folk som står mig nära,
Jag vet att jag har en sjukdom. men de hindrar mig inte ifrån att känna hopp och kämpa vidare.. för bli kvitt min skuld och skam.
jag valde nog inte livet, Jag fick bara en ny chans och mer tid att tänka igenom vilken väg jag vill vandra.
What Doesn`t Kill You, Makes You Stronger
Finns nog inte någon som inte fallit dit..
Men dock hälften så många som orkar ta sig upp på egna ben igen.
Vad gör man när man är för rädd för att leva, för rädd ta sitt liv?
För feg för våga göra fel.. räddslan att aldrig duga till.
Hopplösheten som växer mer av alla dina värdelösa försök som lett till ännu ett misslyckade på ditt samvete.
Drömmer du ofta om friheten?
Bara få släppa allt? låta sig inte känna ett piss.
Jag vet inte vad jag ska våga känna. Vilken känsla som är dominerande nästa timme,
nästa dag nästa vecka.
Jag kände mig glad.
Det måste vart fel.
Jag kan inte känna mig glad de har inte hänt på ett bra tag.
Dock kan jag inte komma ihåg när jag kände "äkta" lycka utan någe tillsatts i kroppen.
Jag måste skapa mig ett chaos.
Lyckan kom förfort att den blev skrämmande och skapa obehag.
Hmm Jag försöker att inte tänka så mycket på hur jag känner.
De spelar ju igentligen ingen roll så länge fötterna rör sig.
Har Man känt frihet, vill man aldrig släppa den.
Inte så länge man mår bra av den.
Jag skaffa mig lyckan och friheten genom pengar.
Genom självtortyr.
Jag offra allt i min närhet och till och med livet.
Men de var värt det.
Anfetamin, Morfin och extacy.
Det var ett billigt pris för må bra.
200 kr dit å 200 kr hit i värsta fall 800kr för en cabe.
jag fick må bra ett par timmar.
Det var bättre än någe jordligt man kan komma. som ständigt leva i en orgasm!
Droger va räddningen.
Det blev min vän min lycka min värd min verklighet.
All skit som skulle skapa tårar rann av, de tog inte jag grät inte jag mådde inte dåligt av yttre påverkan av ert skit.
Jag var glad!
Nära å kära hade inget värde längre.
Alla formades om till olika obejekt.
I slutet Fanns de ingen ärlighet kvar.
Bara tankar om hur hur jag skulle få tag på nytt.
Det var skit samma i vilka som skulle skadas. vilka som skulle luras.. det var mitt månde som styrde mitt beronde.
Missbrukspersonligheten hade tagit över de va inte längre jag som handla med de yttre jag fanns någonstans där inne.
Det var missbruket som talade.
Trotts alla överdoser hur skit man har mått glömmer man de veckan efter.
Då är man ute på spåret igen..
De är stigen till Deppretioner, Galenskap, självömkan och döden.
De va sjukdomen som hade fångat mig.
Ilskan och Frustrantionen när kanylen inte tog tag i venen.
Jag ville inte sluta..
Jag hade inte hoppet om någe annat.
Det som skulle leda till dit jag står i dag.
det jag inte ens visste fanns då.
Man offrar mycket
Det börjar med pengar
När man vet att nästa cabe kostar en Pojkvännen tar man den ändå
Nästa kostar dig barnen de är okej jag tar den ändå
Nästa kostade dig ditt hem vänner å släckt, ah fan det är värt de
Nästa cabe kostar dig sjukdommar Självklart ska du ta den oxå
För må skit när drogen inte verker länge när allt slutat ge effekt..
Gemenskap å släckt spellar ingen roll dom är bara objekt.
Missbrukare ska inte ha själförtronde. men självkänsla behöver alla.. vissa övervinner sin sjukdom och uppnår ett andligt uppvakande.
Dom hittat tillbaka till livet igen.
Jag är glad att jag inte fått några sjukdomar. jag är glad att jag har min hund och min lägenhet. Och även dom jag inte kan kontrollera Folk som står mig nära,
Jag vet att jag har en sjukdom. men de hindrar mig inte ifrån att känna hopp och kämpa vidare.. för bli kvitt min skuld och skam.
jag valde nog inte livet, Jag fick bara en ny chans och mer tid att tänka igenom vilken väg jag vill vandra.
What Doesn`t Kill You, Makes You Stronger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar