Vi borde stanna upp, tänka efter lite vad vi har. Uppskatta kärleken och värmen nära och kära ger oss. Bevara de oförglömliga stunderna vi delar med varrandra. Minnas de studer i ensamhet vi gråtit och funnit tröst hos en varandra. Glädjas av de underbara vi gjort tillsammans och bevara de varmt om hjärtat.
Vi borde visa mera vad vi känner för varran i stället för dela det med ord.
Visa att vi verkligen uppskattar den hjälp vi fått och glädjas av de tillsammans.
Vi borde bryta oss loss från räddslan för konflikter och missförstånd och ersätta de med sanningen.
Allt verkar självklart när vi snackar om de.. men lever vi upp till de?
Antagligen inte... Eftersom vi tar allt förgivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar